anastasia

- jag har faktiskt svårt att tro att någon som jag känner, tänker lika mycket på andra som jag. Helt ärligt talat, nästan all min fria tänketid eller vad man nu ska säga, går åt att tänka på andra. Hoppas och be att den personen lyckas, att den mår bra, att dom klarar det tillsammans, att han/hon ska vara lycklig... det handlar inte bara om personer som jag känner bra, utan även om dom som knappt vet mitt namn.
    Ni kanske inte tror på det, men jag tänker på er och dom så sjukt mycket mer än vad jag tänker på mig själv. Jag vill hellre att ni ska vara lyckliga än jag. För när ni är olyckliga är det det som tar upp mitt tänkande.

Så om jag nu skulle få en önskan som skulle gå i uppfynnelse, så skulle jag önska att youyouyou mådde bra igen. Resten, som vi tillsammans, skiter jag fullständigt i.

:)