Ibland är tystnad det bästa svaret.

Debra är... som en klippa, som ett enda stort-stort hjärta. Kan knappt beskriva henne utan att det låter onaturligt, haha. :)

Just nu är jag trött och har ont i huvudet och jag ser suddigt och det regnar ute och saker och ting har ändrats mycket, allt är annorlunda och då menar jag inte bara skolan utan hela livet runt omkring mig. Saker som har hänt/händer i Dallas, personer jag träffade där, saker här hemma och kompisar, jag syftar mest på min bästavän- systrar livet ut. Inget gnäll-inlägg här inte, men jag känner att jag inte räcker till för henne. Hon har valt andra saker och kanske är det bara att acceptera och dra, men det är inte rätt. Det är inte det.

Nu ska jag ner och äta, mi madre ropar på mig. :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0