anastasia

Nu har jag börjat på KSG. Skolan verkar skit bra, (förutom att det inte finns några killar typ). Det är mycket som är nytt och trots att allt verkar jätte bra så är jag ändå lite små deppig. Under hela mitt liv har jag varit van med att ha riktigtriktigt bra vänner runt omkring mig, nästan heöa tiden. Nu känns det så tomt att inte ha dom där i skolan, att inte ha nån som känner mig utantill, som vet mina svagheter och min styrka, att inte ha någon som man kan säga exakt exakt vad man vill till. Det är som att börja helt från början... om på nytt.

- Hej jag heter Anastasia och bor i Haninge.

Alltså det tar verkligen på ens krafter att köra om allt om och om igen. Så mycket folk, så många som har sökt tillsammans med bästa kompisar, så många som kan vara sig själva eftersom de vet att de har sin trygghet med sig- vad som än händer.

Det är jobbigt så här i början: tänk så blir jag inte kompis med dom som jag verkligen vill bli det med? Tänk så tar dom inte emot mig? Och hur gör man med dom som redan har sin bästa kompis i skolan? Vill dom lära känna nya människor? Eller?  Det handlar ändå om de 3 framtida åren...

Men även fast det känns ovant nu, så ska jag klara det, jag vill klara det, jag kan klara det.





                                                            Som Johanna sa: Ni gjorde Mina val Lätta.

Ikväll kommer Johanna,  Fanny och Lina. Igår kväll var det film och grejs hos Johannas mamma. Fast jag stannade inte så länge eftersom mammas nya cp regel är att jag ska vara hemma innan 12 (om jag inte sover hos nån asså).

Juste, pappa ringde igår- Han har gift sig. Fan vad onödigt, säger jag!